amfsa

Hahaha, har totalt nada inspiration. Men jag vill blogga ändå. Taskigt läge.
Jag har kommit fram till att jag och min mun inte riktigt samarbetar. Eller kanske jag och min hjärna. För ibland vill jag säga saker i stil med "försvinn ur mitt liv innan jag kräks på din embarmliga lekamen, säg mig är det där ditt ansikte eller ett sår?" men säger typ "hihi, jaha" eller något liknande banalt.
Fast, det skulle ju vara jobbigt att kläcka ur sig allt ens impulser säger åt en. Man måste ju fungera bland folk och i möblerade rum också.

Men det är en svår balansgång. Jag menar, antingen kan jag ju stänga inne arga känslor och sätta mig och skriva arga blogginlägg eller kanske fräsa åt fel person då och då. Eller så vrålar och gormar jag som en tok och TOLERERAR helt enkelt inte pestiga människor. Skön känsla, men jobbiga konsekvenser.
Konsekvenser är det värsta jag vet. Sanning eller konsekvens? Varken eller tack, om du frågar mig. Jag vill hellre att någon slags övermänsklig supermakt drämmer till alla som jag inte tycker om hårt på käften tills dom skärper sig. Ja, ni hör ju själva hur mogen jag är.

Puss
Amanda