Sprutor, sterila rum och fjärrkontroller
Jag vet nu säkert, for sure som det heter på det engelska språket, Jag är inte, inte rädd för att ta sprutor!
Jag var idag och skulle vaccinera mig emot hepatit A och B eller Twinrix som det heter. På läkarhuset i Gävle mötte jag en trevlig receptionist, en trevlig och väldigt lugn sjuksköterska och en mycket trevlig men kanske hypokondrisk läkare. Anledningen till hypokondrin var inte att hon var rädd för att ta mig i hand eller så utan att hon spenderade ca en halvtimme till att upplysa mig om alla katastrofsenarion som skulle kunna inträffa när jag befinner mig utomlands. Man kan inte bara få diarré utan du kan också få någon konstig djungelsjuka som man kan dö av. Mycket fanns det att tänka på, ät inte det, drick inte det, gör absolut inte så. Just det, nu minns jag ett abslout not-to, nämligen äta och se på tv samtidigt. Låter ju lite konstigt att man absolut inte får göra det, men så här ligger det till, det finns tydligen fler bakterier på fjärrkontrollen än på toalettsitsen. Äckligt va? Det ironiska är att de som ofta drabbas av såkallad turistdiarré ofta, ofta ligger på rummet och tittar på tv och, såklart, äter samtidigt.
Efter den väldigt upplysande halvtimmen var det dags att möta nålen. Jag blev visad in i ett väldigt sterilt rum av den trevliga sköterskan. Samtidigt som jag sätter mg ner börjar hon duka upp allt som behövs för att göra sticket. Allt börjar kännas lite jobbigare. När hon var klar kom hon fram och frågade om jag kanske ville ligga ner. Manlig som jag är blir svaret "nej, det ska nog gå bra". Hon börjar tvätta armen så som de alltid gör, nervositeten börjar sätta in, sedan hör jag "nu sticker jag" och sen var det över, nästan innan det hinner börja.
Jag känner mig stolt och nöjd. Dock lite mindre nöjd när jag istället för att få en klubba som belöning får betala 1150 kr. Men jag fick choklad av mamma när jag kom hem. :)
That's all fokes!
/Marielle
Jag var idag och skulle vaccinera mig emot hepatit A och B eller Twinrix som det heter. På läkarhuset i Gävle mötte jag en trevlig receptionist, en trevlig och väldigt lugn sjuksköterska och en mycket trevlig men kanske hypokondrisk läkare. Anledningen till hypokondrin var inte att hon var rädd för att ta mig i hand eller så utan att hon spenderade ca en halvtimme till att upplysa mig om alla katastrofsenarion som skulle kunna inträffa när jag befinner mig utomlands. Man kan inte bara få diarré utan du kan också få någon konstig djungelsjuka som man kan dö av. Mycket fanns det att tänka på, ät inte det, drick inte det, gör absolut inte så. Just det, nu minns jag ett abslout not-to, nämligen äta och se på tv samtidigt. Låter ju lite konstigt att man absolut inte får göra det, men så här ligger det till, det finns tydligen fler bakterier på fjärrkontrollen än på toalettsitsen. Äckligt va? Det ironiska är att de som ofta drabbas av såkallad turistdiarré ofta, ofta ligger på rummet och tittar på tv och, såklart, äter samtidigt.
Efter den väldigt upplysande halvtimmen var det dags att möta nålen. Jag blev visad in i ett väldigt sterilt rum av den trevliga sköterskan. Samtidigt som jag sätter mg ner börjar hon duka upp allt som behövs för att göra sticket. Allt börjar kännas lite jobbigare. När hon var klar kom hon fram och frågade om jag kanske ville ligga ner. Manlig som jag är blir svaret "nej, det ska nog gå bra". Hon börjar tvätta armen så som de alltid gör, nervositeten börjar sätta in, sedan hör jag "nu sticker jag" och sen var det över, nästan innan det hinner börja.
Jag känner mig stolt och nöjd. Dock lite mindre nöjd när jag istället för att få en klubba som belöning får betala 1150 kr. Men jag fick choklad av mamma när jag kom hem. :)
That's all fokes!
/Marielle
Kommentarer
Trackback
