amfsa

Jag tänker sluta upp med det här nu.
Jag ska sluta.
Lyfta blicken från min navel och skåda min omvärld. Kanske finns där något mer intressant än ludd. Jag hoppas åtminstone det.
Det har slagit mig många gånger på sistone att jag inte riktigt lever här och nu. Jag har ganska tråkigt, men peppar på och intalar mig själv "såja såja, det blir roligare sen, snart flyttar du bort och iväg, då börjar nog livet".
Fast så är det ju inte. Livet är ju hela tiden! Jag missar ju stora delar av det med mina puckade tankegångar.
Tänk om jag fortsätter tänka såhär hela livet? Flänger runt och letar efter något oidentifierbart som hastigt och lustigt ska upplysa mig om Den Stora Meningen och Varför Jag Lever. Och dör gammal och trött, med många sköna minnen, men utan någon som helst substans.
Du blir inte roligare än du gör dig. Det blir inte livet heller. Jävlar, nu ska jag rocka den här Svenska Medelstora Staden som hittils fått mig att grina av slentrian och medelmåttighet.

Positiv, men ambivalent tjej.
Amanda