amfsa

Om jag säger; illamående, svett och smärta skulle ni då tycka att det var värt det. Nej, skulle ni antagligen svara, nej, nej och åter nej. Detta mina vänner är också helt rätt svar. Det är inte värt det, hur mycket man än vill så är det inte värt det. Vad är det då jag pratar om? Jo, springa, jogga, löpa, det har många namn men det ska jag säga er, det faller ändå inte in under kategorin "kärt barn". Denna motionsform är den hemskaste, mest avskyvärda och mest hatade som finns. Till de som påstår att det är "skönt" eller att det i alla fall är skönt efteråt säger jag bara, NEJ! Det är löngner alltihop, något sådant som skönt löpande finns inte och det är inte skönt efteråt. Följderna av en joggingtur är illamående och smärta, man mår inte alls bra av det. Fatum är att det enda jag kan komma på som är det minsta positivt med att jogga är att man känner sig lite duktig efter att turen är avklarad, men det är fortfarande inte värt alla kroppsliga smärtor som är biverkningar av detta helvetes påfund.

Det sägs väl att om man hamnar i helvetet får man avtjäna diverse straff för sina synder. Jag slår vad om att om jag hamnar i helvetet så kommer jag få springa, springa och springa. För det är ju dessutom inte bara avskyvärt jobbigt, det är också otroligt tråkigt. Även om man lyssnar på sin favoritartist och dess bästa låt strömmar ur hörlurarna så kan du ändå inte njuta på grund av att du bara kan tänka på hur långt det är kvar på turen. Vädret kan du inte heller ta till dig för är det soligt så är luften så varm att det bränner ännu mer i lungorna och  värmen gör att du utsöndrar ännu mer av den snuskiga vätskan svett.  Regnar det så blir det för kallt och man kan knappt finna motiverning för att överhuvudtaget gå ut. Man blir blöt, kall och äcklig.

Jag är ledsen för detta lite negativa inlägg så jag tänkte ta upp bättre motions metoder.

- Promenera (Socialt, inte så jobbigt men ändå effektivt)

- Simma (fina slanka muskler, avslappnade, känns inte att det är jobbigt)

- Diverse träningsmaskiner i hemmet (man kan se på tv samtidigt vilket gör att man glömmer bort att det är jobbigt. Plus att man inte får dåligt samvete för att man ser på tv)

/Marielle som inte gillar att springa men ändå inte är tjock :)

Tänkte att det var dags att testa ännu en nisch på den här bloggen, nämligen "livsstilsbloggen". Anledningen till detta är att jag och min vackra och begåvade fru Amanda, aka Baby Spice, har lagt om våra vägar mot en sundare livsstil. Det är bara att inse det, att äta rätt och motionera har vinnande argument som när som helst kan kastas i ens ansikte, och förr eller senare måste man ge med sig. Jag menar, ni tappra läsare som faktiskt har hittat hit var förmodligen inte alls beredda på att få något så hurtigt och fräscht som propaganda för en sundare livsstil upptryckt under näsan, när ni i lugn och frid satt och kollade länkade bloggar. Men här är det nu:

* Du blir snyggare (eftersom dagens ideal faktiskt innebär en slimmad kropp. Är du kraftig motståndare till dessa ideal kan du hoppa över denna punkt och gå direkt till nästa.)

* Du blir gladare (eftersom kroppen av någon anledning börjar spruta endorfiner så fort man rör på sig.)

* Du får mer energi (och orkar därför med en massa annat roligt senare, trots att du redan förbränt all energi du ätit på hela dagen.)

Amanda och jag började alltså idag, med att springa en mil. Eller nja, vi kanske inte riktigt sprang hela vägen, men vi gick inte hela vägen heller, så jag antar att det jämnar ut sig? Vi var i alla fall pratsamma som två lattemorsor, men sprang minsann med spänstiga steg. Absolut jämförbara med en längdskidåkare som springer för att hålla konditionen uppe under sommaren. En sådan joggingtur skapade en energisk glädje och nästan skrämmande käckhet. Jag är inte helt säker, men jag tror att vi klämde ur oss kommentarer som "Ååååh, vad skönt!", "Guuud va fin himlen är!" och "Det är så häärligt när fåglarna kvittrar." En ovan motionerare/motionska kanske tycker att det här låter tillgjort och pinsamt, men icke, för det är just denna naivt simpla livsglädje man uppenbarligen får ut av en liten motionsrunda.

Därför är mina tips som nybliven livsstilscoach:

* Ät en banan (gärna kravmärkt)

* Snöra på dig skorna (gärna rättvisemärkta, i ekologiskt material, och självklart fotriktiga)

* Ge dig ut på någon trevlig skogsväg och skratta dig fördärvad av ren livsglädje (gärna åt små petitesser, som hur du får lera över hela byxorna när du råkar dunsa ner i en brunfärgad vattenpöl, eller att du ser årets första vitsippa.)

Och sen får du självfallet inte glömma att stretcha ordentligt, för ingen vill väl ha korta och hårda muskler som värsta hockeypojken?

Fridens liljor,
Anna

Så heter den, en av sju vinnare på amnestys nationella filmfestival som avgjordes i Göteborg nu i torsdags. Den handlar om det som titeln pekar på, den tysta stigande fremlignsfientligheten. Sverigedemokraternas hastigt stigande medlemsantal har gjort oss alla förtvivlande och vi frågar nu oss själva "vad är det för värld vi bor i". Det var dags att sätta stop, eller åtminstone väcka människor från den hypnos av politiska slingrande ord som sverigedemokraterna har förstatt vår befolkning i. Utan att riktigt förstå det är det just detta som filmskaparna lyckas med. Kanske inte riktigt väcka hela befolkningen från sd:s hårda grepp men åtminstone få folk att tänka tanken "De kanske bara är ett enfrågeparti som lindar in sina budskap i politiska ord". Hur som helst så räckte det till en vinnande plats på filmfestivanen för Sveriges unga fiilmskapare.

Motiveringen lyder: "En spännande dokumentär som sätter fingret på behovet av att ta den växande främlingsfientligheten på allvar. Genom intervjuerna belyses frågan om allas mänskliga rättigheter och hur människors världsbild kan se helt olika ut. Efter filmen lämnas man med den talande tystnanden från en representant från Sverigedemokraterna som inte kan svara på frågan om hur den svenska kulturen hotas av människor från andra länder, trots att hon hävdar att den gör det."

De lyckliga och mycket stolta filmskaparna tog emot sitt diplom och trodde knappt att det var sant.



Torsdagen var en bra dag.

/M

Om du läser detta vill jag bara berätta för dig vad du har missat här hemma, främst i skolan.
Vi har:

- bestämt att vi ska ha prov vaje vecka till vecka 19
- spela upp en teater som arbete på svenska b (du är i min grupp, övriga i den är Jessica, ida, Lisa, Byman och Lotta)
- bråkat om vilket sorts prov vi ska ha (ingen vill ha muntligt)
- jag har lagt ut tjugo kronor till dig
- 27 dresses
- 300
- MIG!


Kom hem vi saknar dig, jag ser mig ju om efter om du är där men sen slår det mig "hon är ju ute och roar sig"

/M